Första oktober och jag vaknar upp av att telefonen vibrerar febrilt, sträcker mig sakta mot bordet och lägger mobilen mot örat, jag hör mäklaren mumla något på andra sidan luren. Sedan klarnar det och jag hör henne fråga om en spekulant kan komma på en privat visning ikväll. Nyvaken och yr i skallen svarar jag först "Oj... jag måste hinna städa... men...kan hen inte en annan dag istället?" varav M knuffar till mig och blänger med ögonen som om jag precis svalt en groda. "Är du galen? tänker du missa en spekulant?" viskar han. Jag vaknar till och efter ett par sekunder har vi bestämt att spekulanten ska dyka upp runt sjusnåret. Vi avslutar samtalet, jag sträcker mig efter min kaffekopp och bäddar ned mig i sängen framför Nyhetsmorgon. Jag vågar inte riktigt hoppas men förhoppningar börjar sakta växa inom mig. Tänk om...?

 

Spekulanten dyker upp, visar intresse och berättar att hon återkommer senare ikväll alternativt tisdag. Senare på kvällen piper det till i mobilen. Jag klickar fram meddelandet och läser "ett bud på XX är framfört". Det pirrar till i magen, innebär det att min kära lilla lägenhet efter många om och men nu kommer att bli såld? 

  

Tredje oktober och jag vaknar upp med ett pirr i magen. Idag händer det, tanken är det i alla fall, såvida köparna inte drar sig ur. Arton och trettio möts vi på mäklarens kontor, två av oss med lite mer förväntansfulla magar än de övriga. En som ska flytta ut och en som ska flytta in. Jag signerar det sista pappret, mina tankar svävar iväg och där börjar min (och även köparens) nya resa i för oss båda två helt nya främmande städer. Jag skakar köparnas händer och får en kram av min mäklare. Jag öppnar sedan ytterdörren försiktigt och andas in den kyliga höstluften samtidigt som jag tänker för mig själv Hon är såld. Min lilla pärla. Låt livet ta fart <3.